Jag har förälskat mig i en tygbit som jag fann i tygskatten från mormor. Har tidigare använt en bit av tyget till att sy den här kudden. Och när jag hittade bambuhandtagen i mina gömmor så såg jag direkt framför mig en liten handväska i tyget. Det var bara det att jag inte alls visste hur jag skulle få ut det jag hade i tanken till en handväska…
Jag började att klippa ut storleken jag ville ha innan jag valde ut ett innertyg. Och någonstans där så började en kedja av tankevurpor sätta igång. Jag nålade och nålade om flera gånger, hur skulle jag få fast handtaget i tyget utan att det skulle bli en massa synliga sömmar? Jag började sy och fick sprätta upp fleeera gånger. Till slut gav jag upp och den halvfärdiga väskan fick ligga gömd i en tyghög i några månader. Jag hade kört fast helt enkelt!
Men så när det var dags att försöka ta tag i att rensa i ordning i pysselrummet så tänkte jag att det väl var på sin plats att ge den där väskan en sista chans. Och på något konstigt sätt, jag är själv lite förvånad, så fick jag ihop den. Handtaget kom på plats och sömmen blev… inte alltför dålig… med den lilla detaljen att väskan inte riktigt går att öppna. Alltså den går att öppna så pass att jag kan sticka ned handen och fiska upp en mobiltelefon eller ett par nycklar där i men den går inte att öppna så att man kan se allt man skulle vilja se när man öppnar en handväska!
Och ja, jag får försöka leva med det för jag tror inte jag pallar fler tankevurpor. Det känns som att risken att jag inte får ihop det igen är alldeles för stor. Det får helt enkelt lov att vara en handväska som man bara kan sticka ned handen i. Jag gillar i alla fall hur den ser ut och det får räcka den här gången!
Inlägget Handväska med tankevurpor dök först upp på Diagnos:Kreativ.
