Jag virkar och har virkat en hel del de senaste åren. De flesta gångerna virkar jag helt ur mitt eget huvud, utan att gå efter något mönster. Ofta skriver jag ned hur jag virkar allt eftersom för att kunna spara om jag vill virka något liknande sen igen.
Flera gånger har jag tänkt att jag ska dela med mig av mönstret, så att den som vill kan virka det jag just skapat. Men varje gång går jag bet.
Nu sist var det ett par vantar jag virkade, jag har virkat dem flera gånger förut, den här gången tänkte att jag skulle virka ett par och verkligen vara noga med att skriva ned ett mönster.
Men någonstans blir det fel. Vet inte om det är prestationsångesten över att det finns en möjlighet att man inte förstår mina mönster eller om jag bara inte tycker att det är tillräckligt roligt att skiva ihop det där mönstret. Möjligen är det en kombination.
Så, jag släpper ”kravet” om att försöka dela med mig av mina mönster. Jag fortsätter att kladda ned mina virkningar i min lilla bok. Jag lär aldrig bli någon mönsterdesigner, det har väl aldrig heller varit tanken i och för sig, men nån gång ska jag allt lyckas skriva ihop ett mönster som jag kan dela med mig av!
Inlägget Jag lär aldrig bli någon mönsterdesigner dök först upp på Diagnos:Kreativ.
