Post weekend



Hej igen!

Jag förstår om intresseklubben antecknar när jag lägger upp bilder från när jag sopar min altan eller på en helt operfekt hösttufsig trädgård. Men det här är några av de stunder som inspirerat mig allra mest på sistone. Hösten. Den gör något med en. Kroppen liksom snålar på energin, kreativiteten känns som bortblåst och jag vill bara sortera och rensa. All energi kommer ut här istället. I trädgården, i höstsolen. Eller in. Det är nog här den kommer in. Påfyllningen av energi och rensningen i huvudet sker här.

Finaste. Lammöronen i ett eftersatt hörn av slänten. Älskar deras snälla och gosiga uttryck och de silvergrå ludna små ”öronen”.

Vi skulle egentligen avslutat söndagen med att kånka in alla växter för vinterförvaring. Olivträd, fikon, buxbom, gräs och lavendel  i krukor ska trängas i vårt lilla orangeri. Men vi bestämde oss för att ha dem kvar här ute ett tag till. Håll tummarna för att vi slipper alltför många minusgrader i veckan… Årets planer (och jag tror även att det var förra årets planer) på vårt nya praktiska genomgångsrum för vinterförvaring stannade (även) denna sommar vid just planer. Vi har ett perfekt sommarprojekt för nästa år m a o. Här är min orangeri inspiration hämtad från Zetas – en förebild som jag ständigt kommer tillbaka till.

Det här var i alla fall ett av sommarens projekt. Att täcka av ogrässlänten under äppelstädet med sten. Jag blandade marksten i betong med handplockade stenar från tomten. En och en, inte det mest effektiva arbetet jag gjort. Men meditativt på sitt vis. Och ja, jag har fortfarande ärr från rivmärken på armarna efter att ha kravlat omkring bland grenarna…

The End. Det tar emot att plocka undan för vintern. Men något säger mig att det är dags.

©